salaamsvanner

Lördagen den 11 februari var Salaams vänner med och tände ljuset på Medis! Första veckan i februari har FN utlyst till World Interfaith Harmony Week, en vecka då människor och samfund över hela världen uppmanas att manifestera sin vilja till interreligiös förståelse och fred. För att uppmärksamma detta ordnade ordande nätverket Interreligiöst Fredsforum som både personer från Kristna Fredsrörelsen och Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa är en del av, den interreliggiösa festivalen Ljus på Medis.

Syftet med Ljus på Medis var att skapa en kreativ mötesplats för människor över trosgränser, något som verkligen infriades. Det blev tydligt från första stund att Ljus på Medis knöt samman det lilla sammanhanget med det stora då festivaldagen inleddes med en presskonferens där Sveriges Interreligiösa Råd under ledning av Svenska kyrkans ärkebiskop Anders Wejryd, presenterade ett gemensamt uttalande om religions- och övertygelsefrihet. Representanter från sju olika samfund var med på plats och undertecknade uttalandet. I Sensus lokaler vid Medborgarplatsen i Stockholm samlades sedan ett 80-tal personer under eftermiddagen för att delta i olika workshops. Det var workshop med Salaams vänner så klart, men man kunde även delta i musikworkshop med musikern Mikael Zifa som har rötter både i Sverige och Demokratiska Republiken Kongo och med Baha’ì musikern Ann-Sofie Wensbo, göra buddhistiska blomsterdekorationer eller diskutera texter om ljus och mörker från den judiska och kristna traditionen.  Det blev en eftermiddag full av oväntade möten och under några timmar kändes det som om hela världen hade samlats i Medborgarhuset i Stockholm. Präster med frimärkskrage gjorde KAOS-övningar tillsammans med hinduer och baha’ì-troende, buddhistiska munkar minglade med tjejer i slöja och killar i turban. I varje hörn av Sensus lokaler pågick det samtal över gränser i en skön stämning av nyfikenhet och kreativitet.

Dagen avslutades med en gemensam ljusmanifestation på Medborgarplatsen full med sång som Mikael Zifa ledde. Texter om ljus från sex stycken olika religiösa traditioner lästes upp som en vacker meditation där olika språk och olika traditioner vävdes samman till en gemensam bön för fred och ljus. Avslutningsvis tändes en thailändsk ljuslykta som seglade upp över torget och upp över hustaken på Söder som en påminnelse om vår gemensamma strävan efter fred och om ljuset som lyser i oss alla och för oss alla.

Många ljus, både inre och yttre, tändes under Ljus på Medis och förhoppningsvis kommer arrangemanget att göras om lagom till World Interfaith Harmony Week nästa år. Här är det lilla manifest som deltagarna i Ljus på Medis samlades kring:

Vi tänder ljus på Medis

Ljus för att se varandra och för att bättre förstå varandra

Ljus som visar oss mångfalden och enheten

Vi kommer från olika religiösa traditioner

vi har olika språk och olika vägar

Ljuset brinner i oss alla och för oss alla

Ljuset brinner för vår strävan efter det goda

och för vår vilja att älska vår nästa

Ljuset brinner för vår strävan efter fred

Vi tänder ljus på Medis

Att skriva under resans gång I Egypten belv väldigt hektiskt då våra dagar var fyllda med aktiviterer från tidig morgon till sen kväll. Nu några veckor efter att man har kommit hem från resan och lyckats landa lite så tänkte jag berätta om den upplevelse som gjorde störst intryck på mig under hela resan.

På vår väg till Alexandria stannade vi på ett Kristet retreat center i Anafora. Först och främst möttes vi av fantastiskt trevliga människor, god mat och man kunde känna med en gång att det var ett ställe som hade lugn över sig. All stress och ångest dämpades då man kom in i den stämningen som fanns på Anafora. Efter att ha ätit, samtalat och vilat lite så samlades vi i en större hydda och in kom en lite farbror. Den lilla farbrorn i svart serk var Biskop Thomas, han var en av dom som hade startat upp centret. När Biskop Thomas pratade såg man ett ljus i hans ansikte som smittade av sig på oss deltagare. Biskorp Thomas pratade inte om Krista, Muslimer, Agnostiker eller icke-troende. Biskop Thomas pratade om människor, att vi, var och en av oss var människor och att vi därav skulle bli behandlade som människor. Att vi måste inse att den likhet som fanns bland alla oss i den hyddan, bland alla oss som lever under samma himmel är att vi är människor och att det är det som måste komma i första hand.

De orden om att vi är människor i första hand har fastnat i min hjärna ända sedan jag hörde det av Biskop Thomas i Egypten. När han talade var det som att allting var så enkelt, det han sa var ju bara så självklart och jag kan inte sluta att fråga mig själv varför vi inte lever efter de orden; att vi i första hand är människor. Att besöka Anafora och att få prata med Biskop Thomas gav mig och mina vänner hopp, hopp om framtiden, ett fredfullt egypten och en fredfull värld.

Efter Anafora åkte vill till Alexandria, resan skulle ta ca två timmar men det resulterade i en bussresa som varade i över fyra timmar vilket var både frusterande men samtidigt var vi några som lyckades sova ut. I Alexandria bemöttes vi varmt av Svenska institutet som också var en av våra värdar under resan. Vi fick åka till själva institutet och vara på en workshop som handlade om inter-religiös dialog vilket var väldigt givande och man fick lyssna på många intressanta tankar hos människor.

Avskedet med egyptierna var väldigt fint men också sorligt. Under resan hade vi i den svenska deligationen fått armand av egyptierna med Egyptens flaggas färger så vi kände att vi ville ge någt tillbaka till egyptierna. Detta resulterade i att vi köpte gula och blåa band som vi sedan i en blanding av stress och skratt skulle fläta ihop för att ge som avskedsgåva till våra egyptiska vänner.  Armbanden blev väldigt lyckade och jag ler fortfarande extra mycket när jag kommar ner på min vänstra arm och ser mitt egyptiska armband. Själva avskedet i sig innehöll mycket kramar och tårar, det kändes ofattbart att kunna få en så fin relation och gå igenom så mycket med människor som man bara har känns i fem dagar. Så här i efterhand när jag tänker tillbaka på Egypten är jag otroligt tacksam över allt som jag fick med mig från resan, att vara på ambassaden, att få träffa biskop Thomas men framför allt alla de möten och samtal som jag fick ah med egyptierna som gav mig en inblick på hur det faktiskt är att vara ung i ett revulotionerande egypten.

I måndags (den 21/11) kom Salaams Vänner tillbaka från Egypten. De 25 svenska kristna, muslimska och ickereligiösa ungdomarna träffade 25 egyptiska ungdomar, många av dem aktiva under Jasminrevolutionen, och hade ett intensivt program från 7 på morgonen till 1 på natten.

- Det var inte bara över förväntan utan magiskt att få vara där denna speciella tid, och väldigt relevant för Kristna Fredsrörelsen att få vara i Egypten där de arbetat så tydligt med folklig mobilisering och ickevåld. Vi träffade många goda eventuellt blivande samarbetspartners och fick dela intressanta framtidsdrömmar som vi hoppas kunna jobba vidare med, berättar Kristna Fredsrörelsens utbildningssekreterare Kerstin Bergeå.

Trots oron i landet gick var det aldrig någon fara för gruppens säkerhet. De var på Tahrirtorget på onsdagnatten men då var det lugnt. När gruppen befann sig på Svenska Institutet i Alexandria hörde sirener på avstånd, men oron som föddes handlade snarare om att ungdomarna vi träffade, Egyptierna gav sig ut på Tahrirtorget och finns där nu också.

- Jag är väldigt ödmjuk inför allt ungdomarna vi träffade är beredda att offra för ett fritt och demokratiskt Egypten. Egyptierna berättade om hur mycket mer stolta de under de senaste året blivit över att vara egyptier efter allt de gått igenom, säger Kerstin Bergeå.

Även Kristina Patring som åkte med Salaams Vänner till Egypten som en av Kristna Fredsrörelsens representanter är uppfylld av resan.

- En del av våra hjärtan är kvar i Egypten och på Tahrirtorget där en del av de ungdomar vi träffade är trots att de vet att de kan råka illa ut, säger hon

En viktig del av resan var att undersöka religionens roll i våra samhällen. I Sverige är kristna i majoritet och muslimer i minoritet och i Egypten är det tvärtom. I Egypten kan man inte vara ickereligiös utan har muslim, kristen eller jude i sitt pass. De religiösa svenska ungdomarna pratade om att man som religiös i Sverige är den som bryter mot normen. Under resan träffade de 50 ungdomarna bland annat den koptiske biskopen Thomas som gjorde ett stort intryck på deltagarna.

- De egyptiska ungdomarna var väldigt hoppfulla även om de var rädda för vad som skulle kunna hända och en av dem sa: "Om ni unga i Sverige har så mycket frihet som ni säger, ingen regim som förtrycker eller polis som skjuter gummikulor om man säger vad man tycker, hur kan det komma sig att ni säger att det är så svårt att påverka politiskt? Det utmanade mig och många andra. Vi tar vår frihet så för givet, säger Kristina Patring.

http://www.krf.se/en-del-av-vara-hjartan-finns-kvar-i-egypten

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=286657#.Ts5SEMYFvaQ.facebook

I veckan bjöd Sveriges riksdag, genom Mehmet Kaplan (mp) och Caroline Szybert (kd), på ramadanbord där Stefan Attefall Sveriges civil- och bostadsminister deltog. Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa samordnade initiativet tillsammans med utbildningsprojektet Salaams vänner.

Tillsammans med ca 100 inbjudna gäster var årets Ramadanbord med Salaams vänner inget annat än en lyckad kväll. Kvällens värdar; Mehmet Kaplan och Caroline Szybert gjorde kvällen minnesvärd och i år valdes det Malaysiska köket som mat för kvällen.

Bilder: http://www.maxdahlstrand.se/Photos/111025%20Iftar%20i%20Sveriges%20riksdag/index.html

KrF om Salaams vänner ramadanbord

Kyrkans tidning om Salaams vänners ramadanbord

SMFR om Ramadanbordet