Salaams vänner utmanar vi och dom
Här nedan kan ni läsa en artiken skriven av Anna Kristiansson, en av ungdomsutbildarna, som publicerades i Kristna Fredsrörelsens tidning, "Fredsnytt", #2 - 2011.
- - -
"Salaams vänner utmanar vi och dom"
I april var jag på en tredje utbildningshelg med Salaams Vänner. Vi är ca 30 ungdomar, en kolossal blandning tjejer och killar från hela landet, och en blandning mellan kristna, muslimer och sekulära. Vi deltar alla i projektet för att diskutera fredsbudskapet i de olika religionerna, för att lära oss mer om konflikthantering och fredsbygge. Vi i Salaams vänner vill utmana "vi och dom" - tänket och sträva efter ett samhälle där alla kan leva med varandras likheter. Efter utbildningen blir vi utbildade workshopsledare och då kommer nästa stora utmaning - att gå ut till klasser och försöka få eleverna att börja se likheter mellan kristna, sekulära och muslimer. Vi vill att de ska se att viljan att arbeta för fred är någonting som kan göra samman olika slags människor. Utbildningshelgerna är fyllda av allt från seriösa diskussioner till skratt som pågår långt in på nätterna. Vi får träna ledarskap och övningar som att prata i smågrupper om saker som berört oss och hålla i små workshops för varandra. Varför gång utmanas vi att ifrågasätta, och efter utbildningshelgerna är mitt huvud fyllt med tankar. Det ämne som gång på gång kommer upp under våra samtal är hur otroligt många likheter det finns mellan islam och kristendomen.
Övning som ruskade upp
Första utbildningshelgen skulle vi hålla workshops för varandra. I en övning som jag speciellt minns stod alla världsreligionerna på ett papper på marken. Bredvid pappret fanns allt från Jesus-staty, ett armband, en liten mjölkförpackning till en vanlig sten. Vi skulle placera föremål på de religioner vi tyckte att de passade bäst in på. Jag var snabb med att sätta statyn av Jesus på kristendomen men då flyttade min muslimska vän över det till islam och vi enades om att ställa statyn i mitten. Jag har ju inte tänkt att Jesus är en profet för muslimerna.
Skämdes för mina fördomar
När alla föremål var utplacerade berättade vi varför vi hade ställt föremålen på respektive religion och diskuterade. Jag kom på mig själv att bli överraskad. De saker som jag tidigare sett som självklart för vissa religioner kunde lika gärna tillhöra en annan. Samtidigt insåg jag hur många likheter det finns mellan de olika religionerna och att det bara handlar om att vara villig att öppna ögonen. Det handlar om att sluta vara rädda för varandra och det som kanske känns främande och nytt. Det handlar om att öppna våra famnar för det främmande och se att det nya kanske inte är så nytt egentligen utan faktiskt ganska likt oss själva, hur förvånande vi än blir över det.
Under övningen skämdes jag lite för att utan att tveka ha satt föremål på vissa religioner fast jag försöker vara medveten om mina fördomar och tänka utanför boxen. Under reflektionsrundan tänkte jag att det bästa med Salaams vänner är att det gång på gång överraskar mig. Trots att vi diskuterat fördomar på tidigare utbildningar och trots att jag ständigt försöker förbättra mig så sitter de kvar där.
Jag hoppas kunna prata om kicken från vår senaste utbildningshelg när jag ska ut till skolklasser, och att eleverna inser att likheterna mellan kristendomen och islam, inte minst fredsbudskapet, är så starka att dset för oss samman istället för att slita oss ifrån varandra.
- - -
"Salaams vänner utmanar vi och dom"
I april var jag på en tredje utbildningshelg med Salaams Vänner. Vi är ca 30 ungdomar, en kolossal blandning tjejer och killar från hela landet, och en blandning mellan kristna, muslimer och sekulära. Vi deltar alla i projektet för att diskutera fredsbudskapet i de olika religionerna, för att lära oss mer om konflikthantering och fredsbygge. Vi i Salaams vänner vill utmana "vi och dom" - tänket och sträva efter ett samhälle där alla kan leva med varandras likheter. Efter utbildningen blir vi utbildade workshopsledare och då kommer nästa stora utmaning - att gå ut till klasser och försöka få eleverna att börja se likheter mellan kristna, sekulära och muslimer. Vi vill att de ska se att viljan att arbeta för fred är någonting som kan göra samman olika slags människor. Utbildningshelgerna är fyllda av allt från seriösa diskussioner till skratt som pågår långt in på nätterna. Vi får träna ledarskap och övningar som att prata i smågrupper om saker som berört oss och hålla i små workshops för varandra. Varför gång utmanas vi att ifrågasätta, och efter utbildningshelgerna är mitt huvud fyllt med tankar. Det ämne som gång på gång kommer upp under våra samtal är hur otroligt många likheter det finns mellan islam och kristendomen.
Övning som ruskade upp
Första utbildningshelgen skulle vi hålla workshops för varandra. I en övning som jag speciellt minns stod alla världsreligionerna på ett papper på marken. Bredvid pappret fanns allt från Jesus-staty, ett armband, en liten mjölkförpackning till en vanlig sten. Vi skulle placera föremål på de religioner vi tyckte att de passade bäst in på. Jag var snabb med att sätta statyn av Jesus på kristendomen men då flyttade min muslimska vän över det till islam och vi enades om att ställa statyn i mitten. Jag har ju inte tänkt att Jesus är en profet för muslimerna.
Skämdes för mina fördomar
När alla föremål var utplacerade berättade vi varför vi hade ställt föremålen på respektive religion och diskuterade. Jag kom på mig själv att bli överraskad. De saker som jag tidigare sett som självklart för vissa religioner kunde lika gärna tillhöra en annan. Samtidigt insåg jag hur många likheter det finns mellan de olika religionerna och att det bara handlar om att vara villig att öppna ögonen. Det handlar om att sluta vara rädda för varandra och det som kanske känns främande och nytt. Det handlar om att öppna våra famnar för det främmande och se att det nya kanske inte är så nytt egentligen utan faktiskt ganska likt oss själva, hur förvånande vi än blir över det.
Under övningen skämdes jag lite för att utan att tveka ha satt föremål på vissa religioner fast jag försöker vara medveten om mina fördomar och tänka utanför boxen. Under reflektionsrundan tänkte jag att det bästa med Salaams vänner är att det gång på gång överraskar mig. Trots att vi diskuterat fördomar på tidigare utbildningar och trots att jag ständigt försöker förbättra mig så sitter de kvar där.
Jag hoppas kunna prata om kicken från vår senaste utbildningshelg när jag ska ut till skolklasser, och att eleverna inser att likheterna mellan kristendomen och islam, inte minst fredsbudskapet, är så starka att dset för oss samman istället för att slita oss ifrån varandra.
Kommentarer
Trackback
